Förra året var Declan McKennas låt Brazil med på min Spotify Wrapped, trots att den snart är tio år gammal. Det säger något om kvalitén och den tidlösa talangen som han besitter. Nu har den brittiska indie-artisten släppt sitt tredje album What happened to the beach? och jag har förhoppningar på samma verkshöjd som han visat på tidigare.
Albumet börjar med den mycket experimentella Wobble. När jag hörde den första gången så trodde jag att det var något fel på min telefon. Ljudet är stundtals förvrängt och går ifrån allt som modern musik står för. Alltså att allt ska vara perfekt och producerat tills inte en enda unik ton finns kvar. Det experimentella soundet är något som är en röd tråd på plattan – vilket är uppfriskande!
Varje spår är mycket olikt de andra och man märker verkligen att Declan har lekt mycket i skapandeprocessen av detta album. Mestadels är det härligt, men stundtals kan det bli lite väl förvirrande. Utan någon slags gemensam form eller tematik så blir plattan lite väl spretig. Det är inget fel att vilja vara experimentell. Men utan någon annan form av röd tråd så känns albumet mest som en samling helt olika låtar ihopkastade till ett album.
Separat har spåren hög kvalité, men att albumet är så pass spretigt så det sänker helhetsbetyget en del. Bäst på plattan är Elevator hum, Sympathy och Mulholland's dinner and wine. Men det finns inget tvivel om att Declan McKenna är en otroligt skicklig artist med ett stort kreativt inre – i detta fallet gör det sig bäst i singel- och inte i albumformat. Det är kanske just därför bara Brazil fastnade för mig och inte hela det albumet. Jag befarar att det kommer bli samma sak med What happened to the beach?, alltså att bara de allra bästa spåren får följa med mig.
