Bryan Ferry är den förste att erkänna det här som ett sätt att köpa tid inför nästa ”riktiga” album. Inget principiellt ont i det. Men när en stor del av Bryan Ferrys koncentration upptas av sidoprojektet Roxy Music, knappast av kreativa orsaker, och när det redan har dröjt fem år sedan Bryan Ferry senast gav ut vad han själv kallar ett ”riktigt” album, finns det anledning till oro.
Med andra ord löper Bryan Ferry en akut risk att få ställa in sig bakom Rod Stewart i ledet med grånade hotellbarssångare med pensionärspublik, och trötta tagningar av Knockin’ on heaven’s door (hur kan någon musiker hålla sig vaken genom sex minuter av den) och stompiga Baby let me follow you down hjälper honom inte ur den fällan.
Men sådana tungfotande studiomusikerrutiner till trots har Bryan Ferry alltid en förmåga att frammana en diskret och vek elegans. Särskilt i de mest stillsamma stunderna, Make you feel my love och Positively 4th Street, märks den smidiga kreativitet som lyste så starkt i hans samarbete med Antony & The Johnsons förra året. Simple twist of fate och framför allt propert glidande If not for you är stiliga, men det eviga munspelsflåsandet är en onödig och malplacé eftergift i den glamorösa gruvarbetarsonens loungetolkningar av Dylan.
Återbesöket hos The times they are a-changin’, ursprungligen på Bryan Ferrys solodebut för 34 år sedan, skulle med sin försiktiga bluesdisco till och med kunna bli en välbehövlig hit, och även om dagens Bryan Ferry bara sätter PRO-hjärtan i brand är Dylanesque en på det hela taget behaglig upplevelse.
Skivbolag:
Artist:
