Body of Light - Time To Kill

Tina Rosenfink 00:00 2 Aug 2019

Min besvikelse med Body of Light började redan när skivan damp ner i inkorgen och jag i min slarviga läsning trodde det var bandet Box of Light som släppt nytt. Men istället var det Arizona-duon bestående av bröderna Andrew och Alexander Jarson med sitt tredje album Time to Kill.

Body of Lights blandar inspiration från The Knife gotiska techno med Pet Shop Boys mer synthiga pop, och åstadkommer själlös elektronisk musik på egen hand. Bröderna bakom artistskapet inger en ihålig och egentligen ganska bräcklig bild av konstnärskap och självförtroende som antagligen härstammar från att de alltid varit “svåra killar” som ingen ifrågasatt eller ens gett den minsta gnutta feedback. I tron på att vibrationer och idéer om teknologisk fångenskap räcker för att göra en skiva intressant blir resultatet stökigt och ostrukturerat. Det krävs helt enkelt en viss skicklighet för att uppnå njutbart kreativt kaos.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Fleet Foxes - Shores

Fleet Foxes nya album är en skiva som mer än de flesta påverkats av det läge världen befinner sig i. Existensiella grubblerier har visserligen alltid varit en del av Robin Pecknolds essens, både musikaliskt och textmässigt, men här har covid-19 satt djupare spår än så.

Hanna Järver - Tusen täta lögner in

Hör och häpna! Hanna Järver är artisten som vi ungdomar förtjänar. Åtminstone om vi ska tro det som skrivits om henne i media. Resonemanget: en ung (!) artist som skriver och producerar sin musik själv, med välskrivna texter på svenska och ett någorlunda unikt sound. En bristvara helt enkelt. Många av de största svenska popartisterna är ju snart 40. Vi behöver nytt blod, vilken tur att vi har Hanna Järver.

John Riggebo – Krossa kuken krossa mig

John Riggebo har alltid gjort väldigt nedskalad musik. Väldigt alternativt, ibland svårtillgängligt och naket. Nytt för den här gången är ett elektroniskt sound vi inte riktigt hört förut. Riggebo är främst känd för sin retliga poesi. 
 
Sångaren har en autotunad röst. Han sjunger över minimalistiska kompositioner med distade syntar, nästan i stil med chipmusik, genren där man hämtar ljuden från gamla spelkonsoller som Gameboy och Nintendo.