Det är med en viss besvikelse jag hör ett Body Count, som sedan sin comeback 2014 visat bra form, gå in i den generiska formeln av amerikansk metalcore. Ice-T är fortfarande en vass lyrikförfattare med fantastisk närvaro i sin rap, men när den svängigt driviga crossover-thrashen överges för en modernare och musikaliskt anonym grund blir resultatet också tråkigare.
Tyvärr är också gästerna Riley Gale, Jamey Jasta och Amy Lee lika malplacerade som valet att göra en cover på Motörheads Ace of Spades. Det är tydligt att Ice-T är en bra berättare, men tyvärr når detta upp till varken 2014 års Manslaughter eller 2017 års Bloodlust. Mest gläder jag mig åt de charmiga nyinspelningarna av 1987:s fenomenala 6 ’N the Mornin’ och 1993:s Colors.
Skivbolag:
Artist:
