De svenska pillerna ökar i både styrka och dosering på debutuppföljaren. Även om rötterna har fäste av ett retrosnitt, närmare sig kvartetten en mer nutida prägel i sin blues, där populärmusikaliska nyanser drar förbi. Detta hörs inte minst i Elin Larssons sång, men också i låtskrivandet som mognat och sprudlar av körer av amerikanskt snitt, percussion, orgel och slide-gitarr. Låtarna slår nödvändigtvis inte an en refrängbetonad vinkel, utan vilar ofta dynamikens vikt. Det finns ett större utrymme för experimentlusta och däri ligger en viss skillnad mot konkurrerande kollegor som Spiders, Graveyard och även Avatarium.
Skivbolag:
Artist:
