Det är en trevlig gest att släppa en remix-skiva av Bloc Partys [I]Silent Alarm[/I] i september. Det påminner mig om hur lycklig jag var i februari. Februari var månaden jag träffade Bloc Party för första gången. Jag kommer ihåg att jag drog paralleller till sex i min första recension av bandet. Det betyder att jag är seriös. Jag skulle aldrig ligga med någon första kvällen utan att mena allvar.
[I]Silent Alarm[/I]-remixerna är gjorda av vänner, kollegor och andra konstnärer, samtliga nära knutna till bandet, och alla bidrag är små, små vackra kärleksförklaringar till Bloc Party. Ladytrons remix av [I]Like Eating Glass[/I] är vibrerande. Skänker låten en extra dimension. En redan fantastisk låt lyfter via subtila, elektroniska flörtar. Pretty Girls Make Graves Jason Clark behandlar [I]Positive Tension[/I] som den fjäril den är. Han lyckas dra tillbaka den naturliga aggressiviteten i originallåten för att blåsa nytt liv i Kele Okerekes angelägna röst. Alla instrument får en helt egen piedestal att stå på. Det är ett genidrag. Jason Clarks version är bättre än originalet.
Skivans stora besvikelse är producenten Paul Epworths ängsliga version av [I]Banquet[/I]. Det märks att Paul har för stor respekt för bandet och inte vågat leka med sin egen produkt. Paul har sänkt farten till ljud av ryckiga och elektroniska syrsor. Om du någon gång vaknar upp och vill göra någonting med elektroniska syrsor så drick ett glas mjölk och somna om.
Dave Piankas [I]This Modern Love[/I] är den roligaste på skivan. Inte skånskt Hipp Hipp-rolig, utan verkligen Alan Partridge-rolig. Låten är helt vansinnig på ett Talking Heads-vis. Någon skjuter med laserpistol mitt i låten. Jag hade höga förväntningar på Anthony Gonzales [I]The Pioneers[/I], men M83 och Bloc Party är ingen trevlig kombination. [I]The Pioneers[/I] har strippats ner till en minimalistisk sak med en fotbollskör i bakgrunden. Fruktansvärt tråkig, om du frågar mig.
New York hip hop-bandet Automatos [I]Price of Gasoline[/I] är vacker som gas. Totalt ogripbar sprids den i rummet så fort fingertoppen lämnat Play-knappen. Kanske albumets främsta konstverk. Inledningen är fantastisk. Alex Frankel är fantastisk. Remixen är fantastisk. Kieran Hebden, Mogwai och Nick Zinner skämmer inte heller ut sig, tvärtom, deras inblandning är hedervärd. Enda misstaget var att bjuda in Death From Above 1979. Jag avskyr Death From Above 1979.
[I]Silent Alarm Remixed[/I] är ett bevis på den respekt Bloc Party åtnjuter i den lilla artistvärlden. [I]Silent Alarm Remixed[/I] är ett bevis på att jag hade rätt den dagen i februari då jag älskade med Bloc Party. Bloc Party är ett fantastiskt band. Då är det lätt att skapa ett fint remix-album. Så, grattis till alla därute med god smak. Behave osv.
Skivbolag:
Artist:
