Redan i sitt instrumentella intro sätter Londonbandet ribban högt. 20-åringarna är ett neurotiskt yrväder av gitarrer, kraftiga trummor och postpunk. På sitt första album For the first time målas en stundvis nihilistisk berättelse.
Sångaren Isaac Wood sjunger om både det ytliga och det inre. Här finns berättelser om allt från hur det är att dejta en rik tjej, fortfarande bo hemma hos mamma eller känslan av att spilla coca cola på sin bästa vita t-shirt.
Texterna påminner om Pulp, och deras sätt att romantisera allt som existerar i den enkla (men komplicerade) vardagen. Samtidigt är musiken betydligt mer rockigt dramatisk, vilket snarare liknar bandet Slint. Det är uppfriskande att Black Country, New Road tar ett modernare grepp på den brittiska emo-pop ängsligheten.
Med det sagt finns det även brister. Framför allt tänker jag på faktumet att låtarna är mellan fem och nio minuter. Å ena sidan är det självklart att de är långa, då bandet ger mycket utrymme till det instrumentella. Å andra sidan känns låtarna rätt så vissna efter några minuter.
Trots det är For the first time ett vasst debutalbum. Om bandet fortsätter i den här riktningen kommer vi troligtvis att höra mer från dem. Den som vill leka trendspanare kan konstatera att Black Country, New Road kan bli nästa hype på undergroundscenerna.
