Redan när jag ser omslaget på Bastilles nya skiva Give Me The Future kastas jag tillbaka till sommaren 2021 när jag recenserade Tones And I, förra årets absolut sämsta skiva. De två albumen är egentligen lite lika, samma fokusgruppade eklekticism och samma fruktansvärda 80-talsnostalgi. Jag är så trött på det. Nu kommer också Bastille nästla sig in bland mina rekommenderade artister och förpesta mina daily mixes. Borde be om en löneökning…
För det här är verkligen inte ett bra album. Eller det är väl bra om man är lagd åt det hållet. Imagine Dragons-hållet kan man kalla det. Vilket jag verkligen inte är. Jag känner såhär: kan inte Bastille bara göra en till Pompeii? Vilken kul och bra låt det är! Måste de hålla på och krångla till det med Bon-Iver-ripoffs, ett “retro” sound och uppblåsta refränger? Eller underliga stråkinterluder och konstiga kulturella referenser och skrikig sång?
Det är klart man får vara eklektisk och pröva nya ljudvärldar. Men det är så bisarrt att Bastille skapat ett slags Frankensteins monster av olika “sound” som dessutom hela tiden ska vara trallvänligt och ultrakommersiellt. Jag blir så trött på postmodernismen. En sista kritik bara: vem döper ett album till Give Me The Future? Jag känner bara give me the past.
