Mården

Mården har sedan öppnandet 1995 varit en kvarterskrog med ambitioner som överträffat genomsnittet. Men trots god mat och en ganska soft bar har Mården på senare år knappast utgjort ett skäl att korsa stadsdelsgränser. Tills nu. För ett par månader sedan tog nämligen Richard Broni från Biblos över Mården och lät totalrenovera lokalen. Man har behållit de höga ambitionerna i köket, men lyft fram baren i ljuset, bokstavligt talat. I stället för den gamla murriga baren i restaurangens inre har man byggt en lysande parallellt med glasväggen som vetter mot gatan. Att gå förbi Mården en mörk, kylig höstkväll blir helt enkelt outhärdligt - man måste in! Åtminstone om man någonsin har smakat någon av fruktdrinkarna som bor därinne. Har man gjort det, så har man nämligen insett att sommaren inte är en årstid, utan någonting i allra högsta grad substantiellt - någonting som säljs på Mården. Förklaringen till drinkarnas förträfflighet är, inte helt oväntat, herr Bronis extensiva kollektion av färsk frukt, bland annat från Afrika direktimporterad sådan. Här siktar man skyhögt och resultatet blir furstligt. Om så självaste atomvintern bryter ut så kommer solen ändå alltid att skina på denna lilla plätt av Sibirien. Det hade varit lätt för Mården att stanna där. Att bli en av stans bästa barer och sedan pliktskyldigt låta någon sömnig clown i vit mössa sköta bespisningen. Men det har man inte gjort. I stället har man med sällsynt split vision lyckats fokusera både på drinkar och mat och överträffar gamla Mården på båda fronterna. Förrätterna är ganska dyra, och kretsar kring hundralappen, men det är de värda - särskilt som vi bjuds på en inledande amuse-bouche. Rucolasoppan med grillade pilgrimsmusslor är en höjdare. Att man har bytt ut den klassiska röstin som brukar ackompanjera löjromen från Kalix mot en västerbottenvåffla fungerar alldeles utmärkt. De flesta varmrätterna ligger på 200 kronor med en avvikelse på 20 kronor mer eller mindre. Den pepparstekta gödkalven med cognacsmör och tomatsallad är fin. Men fisken är nog ännu finare. Den helstekta rödtungan med saltbakade rödbetor och smörstekta kantareller är galant. Vill man komma billigt och dessutom vegetariskt undan hugger man däremot in på savoykåldolmarna som serveras med skogssvamp och honungssky, för 130 kronor. Desserterna lockar också, även om yoghurtpannacottan inte kan mäta sig med den klassiska, på enbart grädde. Även servicen är riktigt bra, både i bar och matsal. Omsorgsfullt och kvickt. Ibland nästan för kvickt. Man vill ju hinna pusta ut mellan rätterna. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Richard Bronis övertagande av Mården utgör den tredje guldnålen på kartan i triangeln Storstad-Tarantino-Mården som förgyller Vastastans för några år sedan tämligen mediokra krogkvarter öster om Odenplan.