Bockholmengruppen har en fingertoppskänsla för hur man skapar en krog, det ska sägas direkt. Du vet i regel vad du får och det är inget knussel. En köttbit är en köttbit, menyn innehåller något för alla och de örtkryddade pommes fritesen finns alltid där. Kanske just därför var det också extremt välkommet för kvarteret att det var denna grupp som tog över hörnlokalen som tidigare huserat såväl en ödslig kinakrog som den finska tacokedjan Pancho Villa. Uppgiften måste även ha varit tacksam för de inflyttade restauratörerna då det i princip var öppet mål att göra något bättre av lokalen än vad föregångarna gjort. Det hade ärligt talat en apa utan vidare krogvana ha kunnat klara av.
Redan när vi träder in i lokalen första gången kan vi också snabbt konstatera att uppdraget är utfört med bravur. Precis som på de flesta av koncernens ställen möts vi av en generös bardisk modell större, några bås samt en rad övriga sittplatser. Inredningen går i behagligt grönt och kakel. Det känns inbjudande och vi parkerar oss vid krogens bästa bord i form av ett bås nära köket.
Precis som tidigare nämnt är menyn av bred karaktär, såsom tillstår en kvarterskrog. Här finns entrecoten från grillen (299 kr), rödingen (299 kr) samt råbiffen för 249 spänn. Även ett klart godkänt antal pliktskyldiga vegetariska alternativ. Vi inleder emellertid med ett gäng ostron för hela sällskapet medan vi avnjuter en fördrink och fortsätter läsa igenom menyn.
Vad som sedan följer är en beställning som hade kunnat göras på nästan lika många restauranger som deltagare i sällskapet. Vi tar in en färsk pasta Carbonara för 225 kr. Ja, alltså självklart är rätten nylagad men även pastan är tillverkad på plats och utförandet är helt klart godkänt på den nivån att Benjamin Ingrosso hade nickat förnöjt. Vi följer upp med en sotad tonfisk med grekisk sallad för 255 kr, som ger lite lunchrättsvibbar men är ett säkert alternativ som det i framtiden visar sig att vi kommer att återvända till ett flertal gånger. För de minsta i sällskapet blir det köttbullar, tre stycken, med pasta eller mos. Och självklart kan vi inte besöka en kvarterskrog värd namnet utan att prova husets kotte med de patenterade örtfritesen. Det är en tillfredsställande köttbit såväl sett till storlek som stekgrad.
Som ni kanske kan läsa mellan raderna finns det inte direkt något att klaga på, samtidigt som det kanske inte heller dyker upp några direkta överraskningar. Det skulle isåfall vara att det samstämmigt godaste på menyn visar sig vara den hemtrillade chokladbollen som samtliga i sällskapet tar till dessert. En annan aspekt som emellertid också sticker ut betygsmässigt är den oklanderliga service vi får både vid detta besök och vid efterföljande tillfällen.
Till måltiden dricker vi framför allt en flarra Cabernet Franc signerad Chinonproducenten Olga Raffault för 650 spänn. Bra pris för en habil produkt, precis som i stort sett allt på Hornsgatans nya kvarterskrog.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2022.
