Det är lustigt. Jag gillar Eddie Murphy som mest när jag saknar honom. Som när man lätt lidande ser hans epigoner som bäst nå upp till höfthöjd på sin förebild. Som så många andra försöker även Chris Tucker kompensera sina tillkortakommanden genom att skruva upp volymen och spela över tills kostymen spricker. Det är ansträngande att se på och även om han får in en och annan fullträff - som i den här filmens karaokescen - så är det Tuckers gapande och hoppande som gör att uppföljaren till succén [I]Rush Hour[/I] stundtals blir påfrestande att ta del av.
Men - och i såna här filmer finns det ofta en hel drös med "men" - det slipade samspelet med den jämförelsevis sofistikerade Chan och den många gånger fingerfärdiga dialogen ger filmen en säker räls att färdas på - dessutom i ett riktigt anständigt tempo för att vara en actionkomedi.
Att studera intrigen närmare törs jag inte riktigt, bara en hastig okulärbesiktning ger vid handen att man i Hollywoodfabriken lyckats få med de flesta idag kända fördomar om asiater och deras kriminella vanor. För att variera sig lite grand från ettan utspelar sig nämligen tvåan i Hongkong, på Jackie Chans hemmabana, dit Chris Tucker åkt på semester. Och, jodå, det blir inte så mycket semester av det, som ni säkert kunnat ana. Överhuvudtaget blir det inte särskilt mycket överraskningar alls i [I]Rush Hour 2[/I], vilket ni säkert också listat ut. Men det var väl heller inte meningen.
Rush Hour 2
Skådespelare:
Regi:
