Pillow Book

admin-kollegorna 12:09 23 May 2000
Oavsett hur mycket undertecknad än uppskattar, och ofta föredrar, de "gatunära" filmerna, finns det mästare som bryter igenom den preferensen. Regissörer som skapar egna världar, som vet att utnyttja mediet till fullo men som för den delen inte glömmer bort att ställa människan i hela sin svettiga, illaluktande och sexualfixerade gestalt i centrum. De är få. Peter Greenaway är en.Som den allkonstnär han är hämtar han inspiration från alla livets skeenden och konstarter (han arbetar nu med en opera), och väver in dem i en intrig som i vissa fall ter sig så subtil att man misstänker att det bara är han själv som sitter med kodlistan. Därför lönar det sig ofta bäst att stänga av hjärnans logikcentra och bara låta sig sköljas över av det rika bildflödet -- åtminstone första gången man ser filmen i fråga. Så var det med den vackra och snåriga Tecknarens kontrakt, delvis med Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare och inte minst med den visuella orgasmen Prosperos böcker. Men Greenaway åstadkommer också nästan alltid en kollision mellan känsla och intellekt; hans förkärlek för upprepandets konst gränsar till mani, dränkta i nummerordning fick unga cineaster att, med inlevelsen hos ärrade bookmakers, diskutera siffror så att bockskäggen fladdrade. Och även om Pillow Book inte kommer att få lika många fans i trans, detta är nämligen inte något av Greenaways starkare verk, finns den unika prägeln där. Pillow Book berättar i tidsmässigt icke-linjär dramaturgi om en hovdam från 900-talet som skrev några i Japan mycket kända memoarer, samt om en vacker, ung kvinna, Nagiko, i dagens Tokyo som är besatt av den förstnämndas verk. Nagiko fick som barn varje födelsedag en skapelsemyt målad på ansikte och rygg av sin far, författaren, och söker i vuxen ålder någon som kan fylla hans plats. Till en början erbjuder hon diverse skriftlärda män sex mot att de skriver på hennes kropp, men efter det att hon har blivit kär i den engelske översättaren Jerome är det hon som fattar pennan och skapar sina egna memoarer på männens hud. Även om detta, som sagt, inte når emotionella toppar likt de ovan nämnda favoriterna finns det många goda anledningar att se Pillow Book. Så pass hög lägsta-nivå har ändå Greenaway. Låt vara att det finns några longörer och att det märks att Greenaway inte riktigt befinner sig på mammas gata när han dissekerar asiatiska myter. Men det är Film, och det är mer än vad man kan säga om merparten av repertoarens dokumenterande fiktioner.
The Pillow Book
Skådespelare: 
Regi: 

Fler filmrecensioner