Det går inte bra för japanerna just nu. No pun intended. Murakamis skit och den här skiten. Båda toyar med meningslös science fiction. Den här genom att även addera Englands pissiga själ till storyn.
Andrew Garland, Carey Mulligan och Keira Knightely är tre bra skådisar, det är castingen som är för jävlig. Man fattar inte vad någon av dem gör där. Never Let Me Go är en lika delar långtråkig och hypotetisk science fiction-historia om en internatskola som fostrar barn till att donera organ, utan att pricka in en enda koefficient med verkligheten. Inte förrän efter 70 minuter händer något av värde. Keira Knightleys karaktär blir komplex och faller ihop som en engelsk ros på komposthögen i en bättre trädgård. Blad för blad avslöjas en människa, skral och rädd och ensam, bedjande om nåd. Det ögonblicket går över efter cirka två minuter. Men där och då handlar det om det triangeldrama filmbeskrivningen lovar, i bästa fall lite Jules och Jim-vibb.
