En samtida mediekonvergens tillkännages när HBO-introt visar upp sitt discofärgade ansiktslyft. Den kvalitetsstämplade kabelkanalen kom som räddaren i nöden när filmstudios backade, när pengapersonerna oroade sig över att Steven Soderberghs biografi om konsertpianisten Liberace var för gay. Tydligen precis lagom för tävlingssektionen i Cannes.
Trots att Liberace (Michael Douglas) bär sin sexualitet som en regnbågsflagga har hans manager lyckats vilseföra massorna. Stjärnan lever ut sitt oförfalskade jag i nattöppna porrbås och inom hemmets trygga väggar, där han leder sin nyförvärvade assistent Scott Thorson (Matt Damon) mot en framtid som sängkamrat och merchandiseförsäljare i matrosdräkt.
Liberace sätter tonen för en underhållande smakparodi när han beskriver sin inredningsstil som ”palatial kitsch”. I övrigt är det en hyfsat konventionell biopic med dess tydliga uppgång och fall-kurva, som vägs upp genom att uppfylla genrens främsta kriterium –
Trots att Liberace (Michael Douglas) bär sin sexualitet som en regnbågsflagga har hans manager lyckats vilseföra massorna. Stjärnan lever ut sitt oförfalskade jag i nattöppna porrbås och inom hemmets trygga väggar, där han leder sin nyförvärvade assistent Scott Thorson (Matt Damon) mot en framtid som sängkamrat och merchandiseförsäljare i matrosdräkt.
Liberace sätter tonen för en underhållande smakparodi när han beskriver sin inredningsstil som ”palatial kitsch”. I övrigt är det en hyfsat konventionell biopic med dess tydliga uppgång och fall-kurva, som vägs upp genom att uppfylla genrens främsta kriterium –
storartade
insatser från huvudrollsinnehavarna – med uppfriskande lätthet
.
Genre:
Skådespelare:
Manus:
Regi:
Publicerad i tidning:
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2013.
