Irma Vep

När jag väl insåg att grundintrigen, om en kinesisk skådespelerska (actionaktrisen Maggie Cheung spelar sig själv) som kommer till Paris för att spela in en remake av stumfilmsserien [I]Vampyrerna,[/I] inte bara var en bristfälligt tecknad historia, utan ett medel för att prata bransch, var filmen redan slut. Först senare, i tunnelbanan på väg hem med en kollega, började [I]Irma Vep[/I] att leva. Metafilmen antas ibland vara alldeles för introspektiv för att kunna nå ut till andra än, ursäkta en svordom; cineaster. Det brukar också heta att de sistnämnda genom sin vida referensram får extra grädde på moset, en extra dimension till en historia som därutöver lever på alldeles egen hand. Så är det nog. Men inte i fallet [I]Irma Vep[/I]. Den förre filmkritikern Olivier Assayas (Cahiers du Cinéma) skapelse är nämligen meta med gigantiskt M. Och inte mycket annat. Vi ser en film som handlar om en filmproduktion, ett återskapande av en annan film, där filmens filmmakare diskuterar film i bild, med bild, och där den av publiken sedda filmens regissör använder sig av filmmediet för att diskutera filmens situation i samhället. Då och nu. Ungefär. Men se inte detta som en varning, utan som ett lockrop. Som i en något mer verklighetsnära variant av Tom DeCillos [I]Living In Oblivion[/I] ser vi hysteriska konstnärer klösas som instängda och trängda katter. Svordomar och kärleksförklaringar varvas med den ständigt återkommande sucken: ååh, typiskt fransk film. Att döma av Assayas är branschen i desperat behov av terapi: självkänslan verkar vara i nivå med den svenska då "danskjävlarna" gjorde [I]Pusher[/I] och [I]Breaking the Waves[/I]. Det finns fler beröringspunkter med svenskt filmforum. Inte minst i den uppeldade journalisten som intervjuar Maggie Cheung men istället för att låta henne prata, hela tiden rackar ner på intellektualism och hyllar "storheter" som John Woo och Jean-Claude Van Damme för deras "fantastiska våldskoreografi". De gynnarna finns som bekant även här. Fler underhållande scener dyker upp i minnet. [I]Irma Vep[/I] vinner onekligen i längden. I tunnelbanan. Och framför datorn.