Just när man trodde att videovåldsdebatten var avsomnad för alltid så dyker det upp ett färskt gäng filmer, som med rätt moralpaniska paketering säkert skulle kunna dra igång en hysterisk debatt om vad det egentligen är för rullar som kidsen kan hyra nere på videobutiken. Vi pratar asiatisk ultraviolence. Lite fläskigt metkroksvåld i [I]The Isle[/I], eller slashervåld mot gravida kvinnor i [I]Hypnosis[/I]. Men klassens värsting är nog trots allt Takashi Miike - den kanske grisigaste regissören just nu. Ur den produktive regissörens omfångsrika produktion (fem filmer om året verkar vara ett minimum) har tidigare bara bensågarfilmen [I]Audition[/I] getts ut i Sverige. Men nu blir det ändring. Under våren kommer Asian vision-etiketten att ge ut Miikes [I]Dead or Alive[/I]-trilogi. En sorts Yakuza-thrillers i gränslandet till splatter och drypande av svart satir - fyllda av den sorts övervåld och galenskap som är regissörens särskilda kännetecken. Bara första filmens inledande minuter räcker nog till för att avskräcka den tvehågsne - en lång bisarr avrättningskavalkad iscensatt i sjaskiga porrmiljöer.
På sina ställen går Miikes naturalistiska skildring av maffiakriget över nivån för vad man orkar med. En kvinna som dränks i sin egen avföring, där går nog min gräns. Men det finns något konsekvent i hållningen, i sightseeingen på samhällets absoluta botten som ändå inte går att bortse ifrån. Orkar man titta klart på filmen inser man att det ligger en djupt moralisk grundton i allt grisandet. En dystopisk utgång på hela våldspiralen, och en drift med den egna genrens spekulativa och sadistiska drag.
Takashi Miike är kanske inget geni, men helt säkert den internationella filmbranschens största galning.
Skådespelare:
Regi:
