After the Sunset är som gjord för tv. Den är lagom rolig, lagom spännande, lagom våldsam, med några lagom sexiga skådisar i huvudrollerna. Pierce Brosnan och Salma Hayek representerar nog säkert idealen för många, och Hayek demonstrerar sina ideal ganska mycket i en bikini i den här filmen. Men det hettar aldrig till. Inte ens den hormonstinnaste tonåring skulle generas av att se den här filmen med sina föräldrar i samma soffa.
Brosnan och Hayek spelar Max och Lola, världens överlägset bästa juveltjuvar, som efter en typisk sista stöt pensionerat sig i Karibien. Lola är lycklig och Hayek är väldigt rolig i montaget där paret käkar hundra identiska middagar med hundra jobbigt identiska amerikanska turister. Tyvärr hamnar hon sedan i bakgrunden av berättelsen. Max är nämligen uttråkad och låter sig provoceras när hans gamla nemesis, FBI-agenten Stan, dyker upp för att se till att inte duon knycker en jättediamant på ett kryssningsfartyg. Woody Harrelson gör en storslaget tragikomisk figur som Stan, mannen som gjorts till åtlöje i hela kåren på grund av sina misslyckanden med duon. Herrarna glider in i ett slags osannolik ceremoniell vänskap, lite som Pacino och De Niro i Heat, fast i Hawaiiskjortor och med paraplydrinkar. Och, jag säger det igen, utan någon form av metaforisk hetta.
Ska man jämföra med en annan film så är det väl Brosnans svala nyinspelning av Thomas Crown Affair. Det är samma vuxenfantasi om den hyperciviliserade tjuven som mjölkas här, drömmar om att leva lyxliv och få sin inkomst från en spännande hobby. Men After the Sunset har inte samma klass. Hayek och Brosnan refererar kanske till schackscenen när de spelar go i sin bungalow, men man har mycket svårt att tro att de här är två hyperintelligenta människor. Supersnygga supertjuvar eller ej, det känns bara bonnigt när de ska vara precis som vi: käka middag med tråkiga människor, hyra en DVD på kvällen. Det hade varit bättre om hyrfilmen i fråga inte var Hitchcocks Ta fast tjuven. Dels för att den "subtila" vinken gör den här filmens slutknorr uppenbar från ruta ett. Dels för att referenser till Cary Grant och Grace Kelly är precis vad som krävs för att man ska komma på sig själv med att önska att man tittade på dem i stället. Premiär 1 april
Skådespelare:
Regi:
