Förra albumet med The Smithereens var en besvikelse; helt utan den kraftfulla finess som varit bandets signum i alla år. Därför är det kul att höra sångaren diNizio solo, i ett försök att återfinna direkthetens magi på egen hand, med hjälp av bland andra popesteten Don Dixon. Jag vill inte påstå att han lyckas rakt igenom, men det är åtminstone ett rejält steg i rätt riktning. Låtar som [I]Nobody
