När man förr i tiden snackade om Weeping Willows handlade det rätt mycket om griniga gamla gubbar, The Smiths och annan nostalgi. Överlag känns Weeping Willows som ett band som inte försöker smussla undan sina hjältar i kulisserna, tvärtom deklareras de stolt vilket känns väldigt ärligt, fast ibland önskar jag att de skulle dra till med en vit lögn. Först ut är singeln [I]Stairs[/I] som är helt ok
Grand/Virgin
Golden HeartKalasturnén kan knappast ha skaffat Janne Kask så värst många nya fans: vekare powerpop var det länge sedan vi hörde.
Då är det här säkert ett smartare drag, med ett soft popbeat under supergulliga refrängflätor, som om Take That hade spelat in på Postcard-etiketten. Extremt sött, men socker är ju vanebildande. Hör den på Tracks varje lördag fram till jul. |
Snoopin' AroundKänner mig extremt konfunderad över den här singeldebuten från svenska Babalou Smith. Visst, som en identitetslös utfyllnadslåt på ett album men som första singel? Nej. Ingen självhäftande refräng, ingen fet melodislinga man minns och en alldeles för blek sånginsats. Låten tuffar på i något slags icke-tempo och det enda den lämnar efter sig är frågan: var detta det bästa Babalou Smith hade att erb |
Endless NightFörst det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast |
