För mig var Uno Svenningssons solodebut 1994 från början enbesvikelse som sedan växte till en av det årets starkaste svenska plattor.due! tycker jag om redan från början. Innerliga och personliga sånger, utanatt man som lyssnare känner sig som om man tränger sig på. Utsöktaarrangemang. Den underbara rösten. Inte alls nå