Varför måste vi ta in allt trams som görs i USA? Frågan är självklart naiv - och svaret givet - men den sliter ändå i mitt inre efter visningen av denna saga om den lilla musen som både kan prata, känna och tänka (en bedrift bara det, då han ständigt är omgiven av ett smärtsamt käckt soundtrack).
Problemen är många: Den digra sentimentaliteten, det usla dubbningsarbetet, de övertydliga morali
Samuel Haus
Tsatsiki, morsan och polisenVälkommen till Idyllien. För Ella Lemhagens nya film är nämligen samma helylle-Sverige som Catti Edfelts [I]Sixten[/I] eller Johanna Halds filmer om [I]Lotta på Bråkmakargatan[/I]. Samma Sörgården med söta, förnumstiga barn och snälla, välmenande men lite förvirrade vuxna. Det är helt enkelt en bild av ett Sverige som inte finns. Inte längre. Och det må väl vara hänt, allting behöver nödvändigtvis |
