Är det ett tidstypiskt tecken att en ny Bondfilm knappt lyckas väcka ens en liten ynka hype till liv, medan vintersäsongens fantasyfilmer genererar spaltmil efter spaltmil i tidningarna, och rekordsummor i biokassorna? Är det terroristhot och amerikansk mobilisering som får gentlemanna-agenten i hennes majestäts tjänst att framstå som ointressant jämfört med den övertydliga sagomiljön på Harry Pot