Att låta en film gå helt i fas med sin sinnesstämning kan låta toppen. Men det kan skjuta tillbaka. Sam Mendes (American beauty) tredje film bygger på gulfsoldaten Anthony Swoffords memoarer, och är ett försök att skildra det första storskaligt postmoderna kriget. Att Mendes tycker det är festligt med ironisoundtrack är väl i sin ordning. Likaså att hans soldater precis som Michael Moores har Viet
Peter Saarsgard
Garden StateApati och sorg och 20-nånting-blues. Den där känslan av att livet inte har börjat än, och man ärligt talat inte riktigt vet vad man väntar på. Vi har sett det här väldigt många gånger förut. Det är bara sällan det blir så här sant.
Om Joel och Clementine i [I]Eternal Sunshine[/I] (jag är hemskt ledsen, men vi kommer faktiskt inte runt den här) var tio år yngre och bytte ut laboratoriemindfuckinge |
