Det är rösten. Den gälla och skärande, den blödande desperata. Och det är gitarren, vass och rivig och jävlig som en rostig taggtråd. Jag vet inte vad han gör med den och ingen annan har så här långt lyckats låta likadant. Det går aldrig att komma förbi Neil Young. Det kan gå några år mellan varven, men förr eller senare återvänder man. För egen del var det senast när Emmylou Harris släppte Wrecki
