Som konstnärligt uttryck har den så kallade magiska realismen aldrig imponerat på mig. Oavsett om det rör sig om böcker av Gabriel Garcia Marquez eller filmer av Emil Kusturica så vilar ambitionen att lyfta fram magiska eller fantastiska dimensioner hos verkligheten på ett sätt att förstå världen som jag helt enkelt inte delar. Därför har jag svårt att titta på [I]Luna Papa[/I] med någon större b
Moritz Bleibtreu
Spring LolaTysk film är ett sorgligt kapitel. Så vital och banbrytande under 70-talet, med regissörer som Fassbinder, von Trotta, Kluge, Herzog, Hauff och Schlöndorff. En filmgeneration med politisk och psykologisk sprängkraft i sitt berättande. På den tiden var den tyska filmen jämnstark med både den franska och italienska. Men med ytterst få undantag har tysk film under de senaste tjugo åren parkerat i en |
