Spionfilmer faller ofta på att berättandet blir alltför tekniskt. Datum, täckmantlar, falska identiteter, politiska allianser, infiltratörer och skenmanövrar tenderar att staplas på varandra. Mystiska möten bryts då och då av en biljakt eller ett cocktailparty - i bästa fall. [I]Skräddaren i Panama[/I] är baserad på John Le Carrés bästsäljare och historien är inte särskilt upphetsande. Andy Osnard
