Med all hype och hysteri som föregått [I]The Passion of the Christ[/I] blir själva filmen i sig något av ett antiklimax. Visst, det känns helt naturligt och logiskt att den gode Mel blev den förste som gjorde en utstuderad gore-version av Jesu lidande, men i övrigt finns det knappast något nytt eller ens intressant med Gibsons tolkning. Tvärtom. Den uppmärksammade realismen stannar vid öppna kötti
