I fyra fall av fem är jag att betrakta som kategorisk motståndare till filmer som väljer form före innehåll. Utan en bra historia sällan en bra film. Men så ibland händer det att fingerfärdigheten, behärskandet av filmmediet, och inte minst lusten att leka med alla dess glömda och gömda möjligheter, är så bedövande skicklig att jag helt kapitulerar. Som med den unge kanadensiske dramatikern Robert
