När jag som barn var i Los Angeles första gången drabbades jag genast av en överväldigande genans. Det kändes inte som att jag kommit till staden LA — utan till skolpjäsen LA där amatörskådespelarna var överdrivet manierade i sitt ”hi guuuuys” och rekvisitan komiskt klichéartad med sin överdos av glättiga palmträd.