Det omedelbara från Magic Villa saknas.
Thomas Rusiak
Thomas RusiakMin gamla ljudlärare (tänk, jag är certifierad med ett amatördiplom i musikproduktion) hade ett par bra talesätt. Ett av de dem var "det finns inga regler, det finns bara guidelines". Ett annat var "skit in, skit ut".
Det är nog också det senare, i dess vidgade innebörd, som är mest passande för att beskriva Thomas Rusiaks senaste skiva. Det här med Rusiak och rock har varit en dålig idé ända s |
Breakout/Concrete LuxuryFör inte särskilt länge sedan gjorde Rusiak ett småsaftigt beat på en singel med Stockholms Staal. I och med [I]Empire[/I] hade han ett av samlingen [I]Sidewalk Headliners[/I] starkaste spår, med en öppningshook jag gick runt och mumlade i veckor. När Beatnuts var i Stockholm struntade de i sitt framträdande och köpte med sig ett tjog tolvor [I]Suckers[/I] istället, också den av Rusiak. Jättesynd |
Thomas Rusiak - Magic Villa
Musikalitet. Egentligen är det ord som ska ha spö -- det luktar Adolf Fredrik och elitistisk musikskolementalitet -- men när jag lyssnar på Thomas Rusiaks debut är det gång på gång det ordet jag famlar efter. Hur ska man annars beskriva hans totala behärskning av musikstilar från hiphop och soul till reggae och punk samt hans förmåga att mot alla odds förena detta till en intakt helhet? Musikalitet. Eller hans sätt att göra högteknologisk Cash Money-hiphop av en gammal Jane's Addiction-refräng i den enorma Whole Lot of Things? Musikalitet.
