För majoriteten av alla som gillade Sweet oblivion, Screaming Trees förra och delvis lysande platta, kommer detta högtravande alster knappast att framkalla någon lossgång. Det var ju kombinationen av Mark Lanegans vokala frustration och bandets dynamik som höjde dem över majoriteten av alla dessa amerikanska alternativ grunge nåntingband. De var ett bra klassiskt rockband, helt enkelt. Så inte här
