Efter ett decennium av publikalienering och en prioriterad karriär som skådespelar är Mos Def tillbaka med sitt fjärde soloalbum. Det är hans mest fokuserade och bästa sedan debuten, men den sprittande uttrycksglädjen har ersatts med förbannade spottloskor till låtar. Det är okej, eftersom svänget och intensiteten är på topp. Och vem förändras inte på tio år?
Mos Def
Mos DefNär Raphael Saadiqs gitarr drar igång [I]The Boogie Man Song[/I] och Mos Def slösjunger att han är "the most beautiful boogieman" så börjar jag direkt ana oråd. Trots den mjuka starten har det pratats om att detta är The Mighty Mos Defs rockskiva, en sådan som alla hiphoppare nuförtiden måste släppa. Jag vet inte varför, men det är tydligen deras JÄVLA jobb och hittills har väldigt få lyckats med |
Black On Both Sides
Det är nu fem år sedan Mos Def rimmade med i Urban Thermo Dynamics, en begåvad konstellation anspråkslösa Brooklyn-ungdomar som ville hur mycket som helst. Medan Diamond Ds remix på [I]Manifest Destiny[/I] satt perfekt i höfthöjd, var gatuhymnen [I]My Kung Fu[/I] en kärleksfull och sunt introspektiv berättelse, nära nog