Kaah
Kaah
Det tog Kaah tre skivor att hitta fram till ett riktigt meningsfullt uttryck på [I]Beats, melodier och Baby Kaah[/I]. Vägen dit kantades av soulbagateller som [I]Ska vi byta grejjer[/I] och gästspelet på Petters [I]Du vet att jag gråter[/I]. Sitt första minnesvärda ögonblick hade Kaah med [I](Det finns) ingen kärlek kva
KaahDet kan vara lite svårt att vänja sig vid Kaahs ansträngda röst - till synes på väg mellan pianopallen och toalettstolen hela tiden. Men Kaah har något visst som gör att jag alltid stannar kvar vid stereon mycket längre än för den genomsnittliga Eric Gadd-radiofunken.
Hans tredje skiva är skitig och avskalad. Ibland, som i [I]Faller till noll[/I], känns det som om Mauro Scoccos [I]Nelly[/I] fl |
Kaah
Det finns någonting skönt prestigelöst över Kaah. Ingen tuffhet, ingen tröttsam attityd. Ingen imagehysteri. Inga elaka uttalanden om andra artister. Bara en rar kille med Sveriges skönaste soulröst. Inte så bara kanske. För precis som Tom Pyl skrev i förra numret av Nöjesguiden så har Kaah en röst som inte är av denna