Det har inte varit lätt att tycka om acidjazz på ett tag. De få skivetiketter som fortfarande ger ut musiken verkar ha förlorat alla sina gamla ideal, sina visioner om framåt strävan, och ger istället sporadiskt utskivor av tyska band som gör tråkiga pasticher på bortglömda jazzfusionartister från början av 1970-talet. När jag fick höra att Giles Peterson - acidjazzens främste pionjär, mannen som
