När Jalla Jalla-effekten helt klingat av vågar Daniel Lemma allt oftare lämna sina släpiga hemvävda Van Morrison-hummanden för snabbare soulpop med höga knäuppdrag, jambandsriffande och falsettsång. Det gör han rätt i, och hade han gjort det i ännu större utsträckning hade det räckt till ett högre betyg.
Daniel LemmaFörutsättningarna är helt annorlunda för Daniel Lemma när det är dags för uppföljaren till debuten [I]Morning Train[/I]. Då slog han ur underläge genom att han var helt okänd, nu är han killen som sålt 50.000 skivor till alla från Rinkebykidsen till Lars Lejonborg. Då hade han succéfilmen [I]Jalla Jalla[/I], där hans låtar utgjorde soundtrack, som draghjälp, men den här gången står musiken för sig |
Van Morrison återvänder från den zombietillvaro han befunnit sig i under större delen av 90-talet, och han gör det med besked. Hans nya skiva innehåller inga plågsamma deltabluesförsök, i stället är det en återgång till den soul han spelade in tidigt på 70-talet, på till exempel [I]S:t Dominic's Preview[/I] och [I]Tupel