Efter den utmärkta och odiskutabelt hittiga inledningen Dolla Bill går albumet ner i både tempo och slagkraftighet, sedan lyfter det aldrig riktigt igen. Trots den otroliga värmen i rösten och en talang värdig en riktig R&B-diva, lyckas Angie Stone aldrig riktigt fängsla ens intresse. Aldrig är det heller dåligt, musiken är välgjord och ytterst behaglig. Men inte mer. Det är en kavalkad i intetsägande neo-soul. Även textmässigt rör sig Stone i något slags lagomland. Frustrationen övergår aldrig i arghet och de många kärlekskranka raderna är oftast klyschor.
Angie Stone
Angie StoneAngie Stone har gjort massor av musik att avsluta Stockholms Jazzfestival med. Den brukar beskrivas som "klassisk soul", medan det egentligen mest är soulen hon kopierar som är klassisk. Den är ju i alla fall lite gammal. Förra gången var det en jättefin ballad, [I]More Than A Woman[/I] och en ganska tråkig uppdatering av O'Jays [I]Backstabbers[/I]. Nu är det en ganska fin ballad som låter mycket |
Angie StoneD'Angelos förra flickvän Angie Stone har även hon flyttat till populära J Records och släpper nu sitt andra album [I]Mahogany Soul[/I]. Det är inte direkt så att jag har längtat för emellan förra skivan och den här har vi ju fått album i samma skola med Syleena Johnson, India Arie och Alicia Keys. Vi har klarat oss bra.
Angie har blivit ännu mer blues och tant än vad hon var på [I]Black Diamon |
Black DiamondSupersnygg och stentuff färgad tjej sjunger snygg, jazzigt svängig r'n'b. Samma tjej skriver dessutom låtar till några av världens bästa soulsångare, bland andra Mary J Blige och D'Angelo (den senare är hennes expojkvän och far till hennes barn). [I]Brown Sugar[/I] på D'Angelos hyllade debutalbum handlar om henne och på skivomslaget ser hon ut som en ung Diana Ross.
Det känns som om det är svå |
