En anledning till varför många väntar så länge med att skriva låttexter på svenska är att det blir så mycket mer utlämnande och direkt när man framför dem. Vissa tycker att man kommer undan med mer på engelska och att det därför är att föredra, andra gör det för att de så hemskt gärna vill uppfylla sina rockstjärne-drömmar och bli stora utomlands som Zeppelin eller Stones.
För min del var nog anledningen en blandning av att vilja låta som mina hjältar och det faktum att min far är engelsman och språket kommer på köpet. Jag förstod inte folk som sjäng på svenska såvida det inte vara för att tjäna massa pengar eller sjunga för en medelålderspublik. Det var först när jag började lyssna på Håkan Hellström som det lät ens möjligt att sjunga på svenska på 2000-talet. Men det var när jag hörde Anna Järvinen som ett hänglås sa klick i mitt huvud och dörren till ett helt nytt sätt att berätta saker sparkades upp.
Plötsligt fanns så himla många rika textstoff-skatter att utforska. Jag stal från barnvisor, från vad folk sa på tunnelbanan, saker jag tänkte, kände. Ord som skapade helt nya visor, som legat bortanför det jag nådde på engelska. Plötsligt kändes texterna relevanta som jag skrev, som att det här verkligen var saker folk kunde ha intresse av att höra. För att inte tala om katarsis-effekten det hade när jag behövde behandla bluesen som hängde tung från örsnibbarna, o boy.
Numera sjunger jag nästan uteslutande på svenska, vilket är praktiskt då folk lyssnar på vad jag säger, eftersom jag nästan uteslutande befinner mig på den svenska scenen. Kärleken till att skriva på engelska finns fortfarande kvar, men ska du höra på vad jag verkligen menar, bör du höra mig på svenska.
För er intresserade finns många av mina engelska inspelningar med mitt band The Bloody Romance upplagda gratis på thebloodyromance.se. Enjoy som man brukar säga, och berätta gärna om du gillar det, eller om dina egna erfarenheter av att skriva låttexter och annat för den delen!
P
