Eftersom jag är ganska så jävla skittrött på att vara mig själv och ständigt tänker på hur det skulle kännas att vara någon annan, så introducerar jag här en slags följetong som jag helt enkelt kallar "vill man vara". Idag har jag funderat lite på Marcus Dunberg.
Marcus Dunberg är bratsnygg, har bott i Buenos Aires och kan allt om börsbubblor, mäklarbrickor och god stil. Marcus Dunberg har en spalt i tidningen A Perfect Guide. "Livsstilsombudsmannen" heter spalten. Här får ängsliga män ställa frågor om "livsstil" och Marcus Dunberg svarar. Bland annat vill en insändare ha hjälp med att hitta just "sin" värktablett. Marcus Dunberg svarar att Treo förvisso har en "aquired taste" men att man med fördel bör köra på den amerikanska värktabletten Tylenol, eftersom det sänder ut en "international signal". I samma spalt frågar en annan insändare hur snabbt en gentleman egentligen bör promenera. Marcus Dunberg menar att detta är en "intressant fråga i ett angeläget ämne" och klargör att en gentlemans gångtakt ska vara målmedveten men samtidigt flanerande och att man alltid ska titta rakt framåt, aldrig i sidled, inte ens när man passerar ett övergångsställe.
Jag läser hans texter och bloggar men jag KAN inte bestämma mig för om jag älskar eller fullkomligen avskyr Marcus Dunberg. Det är jobbigt för mig. För jag brukar veta vad jag tycker om människor. Är Marcus Dunberg ett jävla svin? Eller har karln... allt?
Vill man vara Marcus Dunberg?
Jag behöver någon annans input här.
