Onsdag 12 oktober, 08.45: Jag går från Gamla Stans tunnelbana och lyssnar på Keep Company, vilket är ett underligt val av morgonmusik, jag vet, men nu gjorde jag det i alla fall så vi kanske kan sluta fastna vid detaljer och fokusera på vad som egentligen spelar roll, och det är att jag tycker att Theodor Jensen verkar vara djupt stött på grund av någonting (och möjligen på grund av allting) och det irriterar mig en smula, för jag har läst så fina recensioner om han och Titiyos lilla projekt och förväntade mig liksom bitterljuv musikromantik och inte den HÄR skiten, så jag börjar fippla med telefonen och ska precis till att byta till Biggie eller Dr Dre eller någon annan socialt oansvarig rappare när jag möter Kjell Lönnå.
MENAR JAG ALLVAR?
Finns INGEN som helst anledning att ljuga om en sån här sak. Jag vet vad ni tänker. "Föreslog du att ni sätter er på bussen mot Odenplan och går på gamla hederliga husmanskrogen Tennstopet och att du bjuder Kjell på biff rydberg i utbyte mot viktig information?"
Men jag tänker inte svara på den frågan. Den är alltför jävla dum och ogenomtänkt. Självklart noterade jag bara att "där är Kjell Lönnå, ja" och passerade. Kan tilläggas att han doftade lite lukta gott och då kan vi ju SPEKULERA kring huruvida Lönnå har en affär med någon yngre kvinna, kanske bolagsjurist, som har ett litet soft jävla krypin i någon pittoresk gränd i Gamla Stan och nu var Lönnå påväg antingen DIT eller HEM, och det får vi aldrig reda på, eller hur.
Sen fortsatte jag min promenad till praktiken och mötte inte någon annan av intresse.
