Tänk om man satt i ett flygplan påväg mot typ Sydney och kunde njuta av en behagliggörande flygplansbärs och kanske en liten whiskey och framförallt själva känslan av att för alltid ha lämnat Stockholms vinterhelvete bakom sig och nu vara påväg mot solen och en helt annan kontinent med helt andra dofter, människor, kulturer, språk och attityder. Tänk er, den där underbara, befriande känslan av att befinna sig i en jättelik jumbojet ovanför molnen i solskenet, med en öl i sin hand, vilsamt tillbakalutad, lugn av ölen och tankarna på den ljusa framtiden, la dolce vita.
Men så plötsligt vänder planet och flyger norrut istället. Kaptenen sprakar i högtalarna: ”Det här är kapten. Vi måste mellanlanda i Dalarna” och övriga passagerare blänger irriterat på en och man fattar inte vad fan det är som pågår, men vi landar och ombord kliver två skötare i vita kläder och går fram till en och bara: ”Haha. Gick du på den lätta. Du ÄR verkligen störd” och så drar dom på en en tvångströja och eskorterar ut en i vänthallen där en taxichaufför står och väntar med en skylt på vilken det står ”Schizot på flight SK 875” och man knuffas in i bakluckan och tänker att det här HÄNDER ju inte, jag blir ju för helvete KIDNAPPAD här, och efter någon halvtimme öppnas bakluckan och man är förvirrad och omtöcknad och kisar och leds in i någon grå jättebyggnad omgärdad av en hög betongmur och massa taggtråd och så ser man skylten SÄTERS RÄTTSPSYKIATRISKA AVDELNING och man förstår fortfarande inte vad det här ÄR för ett jävla sjukt skämt och man kastas in i en två meter stor cell och sköterskan låser och sväljer nyckeln, tittar på en och skrattar ”haha, gick du på den lätta, du ÄR verkligen störd”
Tänk, vad hemskt det hade varit.
