Jag är en av dem som nostalgiskt minns alla sina "första". Urskillningslöst. Allt från första gången jag gick själv till skolan till första gången jag gick på en föräldrafri fest.
Även skitgrejerna jag hade kunnat hoppa över. Efter att ha rott i land här på andra sidan helvetet jag vill kalla puberteten romantiserar jag allt. Sätter ett Days of our lives-skimmer över min första fylla när jag drack en flaska tequila som vatten. Till och med första gången jag smygrökte.
Det var i den femton meter breda porrskogsdungen (skogsporren var utrotningshotad redan då, förbannade modem) mellan Västbergaskolan och Telefonplans tunnelbana. Jag låtsades som att jag gjort det förut och svalde kroppens protesterande hosta. Under en kort - mycket kort - period av mina tonår sällade jag mig till skolans fjortisar.
Jag noppade ögonbrynen så tunna att de på håll såg ut som rynkor över mina ögon. Snattade tuggummin för 50 öre på Pressbyrån. Ansträngde mig att verka ointresserad på lektionerna. Ett anmärkningsvärt skådespel då jag älskade skolsystemets elitism. Jag petade i skolmaten och uppgav att jag helst äter luft i enkät på Playahead.se. Lekte full på folköl.
Allt detta för att accepteras av tjejer som idag är gravida för tredje gången, tunnhåriga av blekningsmedlet som slutligen trängt in i hjärnan och kvar i exakt samma spår. De minns inte allt detta med nostalgi, de minns det som förra helgen.
