bild: stureplan.se
Igår hade jag Elsa återigen det stora nöjet att gå på polarprisutdelningen. Vi satt på balkongen precis snett över flygeln på scenen och kunde vinka till Paul Simon om vi ville. Han spelade tydligen på banketten efteråt, men den var vi inte bjudna till - vi höll oss på Djurgården och Cirkus där det var världens pådrag och väldigt mycket vikt på hörlurar.
Tillbaka till konserthuset - jag har väl egentligen inte så mycket att säga om det mer än att cellonumret som hedrade den klassiska vinnaren Yo-Yo Ma. Bra ljud och inramning räcker ganska långt, annars var Paul Simon-coversarna mäktiga men glömbortiga. Country är country och Loreen körde med sitt trademarkade eko, det är svårt att låna ut sitt speciella uttryck till andra låtar än sina egnas, men det var nog många i publiken som tyckte att just det är poängen. Tummen upp för så många kvinnliga artister, sånt får man ändå applådera!
TV-frågorna på gula mattan var ändå roligast: "Vad är det första ordet du kommer att tänka på när du tänker på "Polar"?" Stövlar? Glamor? Växthuseffekt?
P
