Ah, på skottsk mark igen. Bra. Förra veckan var jag i Glasgow för att hälsa på min bror igen. Ni kommer kunna följa i mina fotspår här i bloggen under de närmaste dagarna. För dig som ska till Glasgow är mitt bästa tips att flyga till Edinburgh istället. Inte för att lägga in någon som helst värdering i valet av resmål, bara det att flygen från Sverige går direkt dit istället för att mellanlanda i London eller Köpenhamn. Flygbussen in till Edinburgh tar ca 30 min, och därifrån tar tåg till Glasgow ytterligare 50. Jämfört med att sitta 2,5 timmar i en flygterminal och byta plan är det en baggis.
Väl inne i Edinburgh brukar jag lämna in mitt bagage i värdeförvaringen och promenera runt i stan ett par timmar innan jag åker vidare till brorsan i Glasgow. Den här gången tog jag mig upp till en kulle söder om stan som jag sett förr och undrat över en akvedukt-liknande sak som avtecknar sig mot himlen.
Och promenerar man uppför backen så hamnar man först här, på en gammal kyrkogård. Där står en farbror med sund självbild som heter Lincoln och tackar av alla ungdomar från Skottland som stupade under första världskriget. (Eller 'The Great War' som det kallades då, eftersom man inte visste att det skulle komma ett till snart.)
Jag passade på att fota mig själv bredvid ett passande namn, så här blev det.
En bit längre upp längs vägen kommer man till Calton Hill, vilken är Edinburghs första allmänna park. 
Och högst upp i den kommer man så slutligen till vad som ser ut som en gammal akveduktrest ned ifrån stan. 'Monumentet' - eller vadsom i folkmund kallas för "Scotland's Disgrace" - är resultatet av att man försökte bygga en replik av Parthenon i Aten 1822, återigen för att hedra döda soldater. Tyvärr tog pengarna slut efter tre år och man lämnades med den här intetsägande raden kolumner. Jag tycker dock den gör sig bättre så här än om de hade lyckats färdigställande. Mer konceptuell, luftigare och inte så vräkig. Typ som "så här ser det ut om man bygger en helt intakt ruin" liksom. Och så blir det så fina socialist-doftande, stendöda bilder när man fotar den.
Som den här.
Anyways, på andra sidan skammen kan man titta på den ständigt påminnande naturen som ligger runt hela stan, tex. en grön höglandskulle bredvid den där fiskehamnen som sänder ut små båtar ut mot havet.
Eller gatukonst.
Ni vet det där man kallar Stockholms-grönt? Det som alla bänkarna och papperskorgarna i parkerna med. Det finns definitivt en motsvarighet i Edinburgh-grönt här. Enda skillnaden tror jag är att den har en aning mer gult i sig. 
Såna här tips kan är ovärderliga när man just anlänt till de brittiska öarna. Jag lär mig aldrig kolla åt rätt håll när jag ska korsa gatan, inte när jag kommer hem heller, det verkar vända i planet.
Sista tipset inför tågtrippen till Glasgow är att gå ett varv på Nationalmuseet, belägen nära stationen. Där kan man kolla in impressionister, nationalhjältar och den här biskopen, en sval kille på griller som de skyltar med väldigt mycket. Verkar vara Edinburghs 'Geten'. Sir Henry Raeburn heter han som målat den.
Såna här gamla porträtt är alltid intressanta; inte för gubben på det, det kunde varit vilken bortglömd Henrik Berggren som helst. Men ofta finns de äldsta avbildningarna av städer just i bakgrunden på såna porträtt. Min favvo är naturligtvis 'Vädersoltavlan' från 1535, som skulle dokumentera ett ljusfenomen över Stockholm och blev den äldsta avbilden av staden vi har! Kolla in om du inte sett den tidigare, Storkyrkan tar förresten ganska oproportionerligt stor plats, men det speglar kyrkans status på den tiden.
Efter den långpromenaden är det dags för en kaffe; och det han de verkligen balja upp med där borta! Får min iPhone att krympa till en iPhone 7, minst. Där svarar brorsan att han kommit hem, och strax därpå ses vi och gör stan. Återkommer snart och visar mer av det!
P
