Vilken helg det var hörni. Så makalöst fint höstväder och premiär av saker som Under Bron, Solsidan och den fantastiska filmen "Äta, sova, dö" på en gång! Personligen vill jag tacka alla som kom och såg oss på Ddebaser Medis i fredags, det värmde att spela inför så mycket ny publik. En ny extra gitarrist hade jag med mig kanske ni observerade. Peter Grinsfeldt heter han och kommer förhoppningsvis att sköta gitarrspelandet bredvid Klas istället för mig när det gäller lite större spelningar, så att jag får lite mer utrymme för de stora gesterna på scenen. Jag älskar att vara dirigenten i ett musikerkollektiv och har turen att ha ett gäng som jag litar på till fullo. För några dagar slog det mig att vi kämpade under en tid någon gång runt 2007 för att få tag i en trummis vi trivdes med. Det höll på nästan ett år och slutade med att jag och min basist Magnus stod och hängde utanför Hattbaren på Götgatsbacken och en kompis till honom kom på cykel och sa att han skulle hem till Moussa. "Moussa!" Magnus fick luta sig mot knäna och ta sig för pannan som man gör när man kommer på något som man missat trots att det stått och stirrat en rakt i ansiktet.
Lite senare fick jag höra deras historier från att ha spelat i ett reggae-band tillsammans, och vi kom fram till att ses och ta en glass i parken på Gotlandsgatan eftersom det var sommar. (På väg upp från Göteborg nyligen var vi oeniga om huruvida det var en glass eller kaffe jag hade försökt muta honom med, men I'm pretty sure. Att jag åt glass i alla fall.) En liten tid senare repade vi en gång på Musikhögskolan i Stockholm där Moussa gick. Some five years ago.
För er som inte vet så är Moussa Fadera världens bästa trummis, och är det en sak jag är stolt över med skivan så är det att trummorna kommer fram så oerhört naturalistiskt - man kan blunda och tro att man är på plats i inspelningsrummet. Köp skivan eller provlyssna på den om ni inte tror mig! Ibland sätter jag på den bara för att lyssna på trummor.
Ha en fin vecka!
P
