Om jag emellanåt börjar tro att människor lär av samhällets gemensamma kunskapskälla och empati, och att kampen snart är klar och man kan börja andas, behöver jag aldrig gå längre än till aftonbladet.se för att få upp lågan och viljan att förändra och påverka igen. Jag lärde känna attityd likt den ovan här på högstiet i Åkersberga, men trodde då liksom nu att det var en sharp edges-fas som nog skulle slipas ned och göra oss till kloka vuxna i sinom tid. Jaha, så var det inte. Vi hade vuxenklok-tankar redan då.
Back story: ni vet kanske att Chris Brown har en rap-konsert i Globen i dagarna (kanske tom. idag, jag vet inte så noga), och att folk är tudelade till detta, eftersom han är dömd kvinnomisshandlare av sitt ex, Rihanna, och att många tycker det är oacceptabelt att man ger honom plats i rampljuset, trots att många även tycker att musiken är bra och borde få stå för sig. En uppmärksammad sticker-kampanj som upptäcktes på en HMV-butik i Cambridge, vilken gick ut på att någon fäst varningstexter på Chris Browns nya skiva med texten "Köp inte den här skivan - this man beats women".
Fyndigt. Sånt som får det att krypa lite i skinnet på mig. Just fyndigt.
Den konspirationslagda kan ju föreställa sig att det här är en kupp för att få skivan att kännas lite farlig och rebellisk (på ett förvisso vedervärdigt sätt), men framför allt att kuppen genererar tusentals blogginlägg och förmodligen hundratusentals människors vetskap om albumets existens. Det enda som talar emot är väl just att det skedde i Cambridge som ligger... i Cambridge.
Desto intressantare blev det igår när NME rapporterade om att samma etikett dykt upp på ett av John Lennons album i Manchester. Ni som hänger med vet att jag dyrkar John Lennons musik och karaktär, vilket även nämnda tidning gör (inte minst då de i den här månadens nummer utlyser honom till 'The Ultimate Icon of NME's Lifetime', en utmärkelse så uppenbar att man svimmar). Vad händer när man kritiserar en vit man, som dessutom utmålats i decennier som helgonlik fredsikon, för att vara en kvinnomisshandlare. Kan man som människa sona för sina brott gentemot andra, och vilken chans ger omvärlden en att göra det? Kan jag utmana min egen syn på en idol?
Vad jag vet har inte Chris Brown gjort särskilt mycket för att sudda ut sin bad boy-stämpel, snarare ridit på den. Och jag tror att konstverk måste få tolkas fristående, men att bilden av konstnären alltid kommer påverka synen på verket, hur storartat det än är. Och att det påverkar ens syn beroende på om man i huvudsak uppfattar konstnären eller verket som störst, samt vilken av dem man kom i kontakt med först. Därför kommer jag aldrig bry mig om musik av Chris Brown, teckningar av Lars Wilks, akvareller av Adolf Hitler eller musik av Charles Manson. Who cares, det är verk utförda av värsta töntarna ju.
P
