Hej!!! De här filmerna har jag sett i dagarna. Om ni skulle undra.
The Trip. Nu är inte jag någon filmrecensent även fast jag så gärna vill låta som det, men ända sen jag såg kostymkomedin Tristram Shandy har jag fullkomligen älskat samspelet mellan Steve Coogan och Rob Brydon. I The Trip bilar de runt i norra England och recenserar lyxkrogar och imiterar Michael Caine och, ja, spelar egentligen sig själva, och det är hysteriskt roligt samtidigt som det finns något väldigt sorgligt i att de flesta komiker drivs av att till varje pris få andra människor att skratta. Tragikomik at its best.
Engelsmannen som gick uppför en kulle men kom ner från ett berg och med den titeln vill ju den här filmen vara osedd av alla för alltid, och det tycker jag att den bör förbli. För helvetes jävla fan vad provocerande dålig den är. Men jag TÄNKTE rätt, fick feeling från The Trip och kände för något engelskt och charmigt och då tänker man ju osökt på Hugh Grant men man har ju sett Fyra bröllop-filmen ungefär tusen miljarder gånger, och Notting Hill förstås, så den här kan väl inte slå så jävla fel, men jo, det kan den. Det här är världens sämsta film. Den är sämre än Speed 2: Cruise Control. Seriöst.
The Tree of Life. En av Nöjesguidens filmrecensenter gav den en sexa och beskrev så bra vad den handlar om. För det är rätt svårt att beskriva:
"Det är amerikanskt femtiotal. Brad Pitt spelar ett auktoritärt arsle till pappa som inte vill se några jävla armbågar på bordet. Militär bakgrund, klappar sina barn lite för hårt. Familjen går i kyrkan […] Filmen inleds med att en av bröderna till huvudpersonen dör. Sedan spelas jordens födelse upp i en vacker och trippig resa till exploderande vulkaner, blåsiga öknar och knullande organismer i haven. Totalt oironisk maximalism. Inte för att sätta sorgen i perspektiv, utan för att visa hur viktigt den hör ihop med det stora alltets existens.
Jag ger den en sexa eller en nolla, för jag led av insomnia och klockan var fyra på morgonen och jag koncentrerade mig som en galning för man hör typ inte vad de säger i filmen för det viskas så drömskt hela tiden. Men jag gillade partiet med dinosaurierna. Jag gillar dinosaurier. Mer dinosaurier.
Eden Lake. Hyrde denna. Hederligt utbyte, film mot pengar. Snubben som jobbar på videobutiken måste lida av amnesi för varje gång jag är där, vilket visserligen inte är så ofta men ändå, så vill han att jag ska se Memento. Och varje gång förklarar jag vänligt att jag redan sett den och att den väl är okej men inget mer, men han verkar inte vilja ge sig. Han vill verkligen att jag ser Memento, och att jag gör det ofta. Nu bad jag om någonting spännande. "Den här" sa han och tryckte fodralet i handen på mig. "Tung skit". Och jag tänkte väl att det skulle vara ännu en halvmjäkig film om brudar som springer i skogen i blodigt linne och att jag faktiskt kollade på svår, svår japansk jävla skräck när jag var typ nio och på så vis är ganska härdad, att det ska till en del för att jag ska bli uppskrämd, men herregud... Den här filmen. Den var direkt plågsam. Så jävla obehaglig. Man kan skrämmas så mycket man vill av japanska flickor som kryper upp ur brunnar och in genom teveapparater men den här är så realistisk och fruktansvärd och visar vad outvecklade jävla ungjävlar som utsätts för grupptryck kan vara kapabla till. Uschiamej.
Moon. Såg den för tredje gången. Se nu till att se den tre gånger ni också. Det är värt det.
Kollade inte så noga och trodde ju att det var CHRISTIAN BALE som satt på den där bilen och såg ball ut så jag la mig tillrätta i sängen med en påse Salt & Blandat och så får jag MATTHEW MACCONNAGHUAHEUHAHEYS jävla tryne upptryckt i ansiktet på mig och jag blev så äcklad och illa berörd att jag missade att dra filen till papperskorgen typ två gånger och sen åt jag upp lakritsen alldeles för fort och somnade spymätt och sur.
Jaha, jaha. Det var allt. Hej nu.
