Ledsen för dåligt uppdaterande. Ni börjar väl bli vana vid det, men ändå. Jag skrev faktiskt ett par grejer i söndags men det har skett nån form av uppdatering på sajten så de försvann. Hursom.
Idag har jag ätit sju rostmackor med så OVANLIGT jävla mycket smör att jag insett att vanan med tvåhundra (okej tjugo) situps varje morgon måste återupptas. Alltså verkligen måste. Det har kommit till det stadiet där det nu är en fråga om liv eller död. Jag vill leva. Hellre liv än rostmackor med smör, som jag ska börja säga. Nån annan än jag som brukar utvidga sina kroppsliga… territorier med en femtiotusenkaloriers frukost? Ingen? Ni käkar bara kvarg och osötad müsli? Men är ni LYCKLIGA då? Jag blir ju åtminstone glad för STUNDEN?
Och så har jag, som de flesta andra morgnar, försiktigt dragit upp rullgardinen och blickat ut över kyrkogården och konstaterat att om en timme har det varit kväll och mörker och fulkyla i ungefär två timmar. Och tittat ner på alla stressade studenter i tunga dunjackor som rusar förbi ute i halkan, påväg till Uppsalas olika institutioner för att försöka värma sig i lysrörens sken på Ekonomikum eller Engelska parken.
Tänk om vi hade champagne, hörrni. Då skulle vi fira! Eller hur! HÅNA detta helvete till årstid, BESEGRA den. Men vi har ju inte champagne, eller hur. Vi har nån slatt halvhärsken mellanmjölk i kylen. Visserligen snart kolsyrad så gammal den börjar bli, men inte fan är det dekadens för det.
Detta märkliga land vi lever i, typ Nordpolen, som trycker ner sina invånare nio månader om året tills vi knappt kan krypa eller ens orkar hytta med näven åt skyn och ropa att ”NU FÅR DET FA-AN VARA NOG, VI KAN INTE LEVA SÅHÄR, INTE EN MINUT, INTE EN SEKUND TILL” men så smäller det bara till en dag i maj och det känns som om tioton tunga vikter försvinner från våra axlar och vi rätar på ryggarna och slänger vinterkappan åt helvete och satan och dammar av de där fräcka jeansshortsen från fjol och den där nonchalant upprullade Local Firm-tischan och våra något repiga Aviators och uteserveringarna poppar upp och fåglarna ja de kvittrar ju så förbannat fint och tussilago var det där ja och om vi inte skulle ta och fiska upp en bag in box nere på bolaget och SOMMAREN, denna stora, vilda, glada, kåta, lyckorusiga, underbara, ljusa, ljuva, fräscha tid tar vid och den enda som sitter och surar är väl Benny Andersson men vem fan bryr sig om den gamla skäggtomten för nu jävlar är det sommar och nu gäller det att passa på att NJUTA.
Jag vet vad ni tänker. ”Ja, men sen är det HÖST igen. Halkan, rödljusen, moralpaniken, janten, tystnaden, trångsyntheten, mörkret, råkylan, döden”. Men gud vad ni var upplyftande idag, då. God jul för helvete.
