Istället för att i vanlig ordning vara ute och RÄNNA en fredagskväll sitter jag framför DN och läser att Jan Eliasson får FN-toppjobb. Biträdande generalsekreterare. Jag läser inte för att jag verkligen är intresserad, för jag är verkligen jätteointresserad, gubbjäveln får väl jobba med vad fan han vill, och nu kanske ni undrar varför jag verkar så anti och kallar Jan Eliasson gubbjävel och svär och har mig och DET, kära bloggläsare, DET ska jag berätta för er:
För ett gäng år sen jobbade jag på ett ICA i Stocksund. Stocksund ligger i Danderyd. Danderyd ligger norr om Stockholm. Där bor det nog inga såssar. Förutom Jan Eliasson. Jag TROR i alla fall att Jan Eliasson bor i Stocksund. För han kom ofta in och handlade charkuterier. Och Imsdal. Eftersom svenskt kranvatten är fett b. Men Jan Eliasson smälter in, det gör han, en mer moderat såsse får man väl leta efter. Så det var liksom lugnt. Moderaterna stod ut med honom på det där ICA:t. Men de viskade säkert bakom hans rygg, där han stod och valde pata negra och kobebiff och mineralvatten, tänkte säkert att det är synd på en sån förnäm karl, att han är såsse, att han är lite som Palme, en förrädare, JAG vet inte, jag satt bara i kassan och blippade varor helt oskyldigt.
De flesta kunder var trevliga mot mig på detta Moderat-ICA. De flesta lyckades till och med hålla humöret uppe när deras AmEx Centurion så ofta fick Cash Guard att fucka och kön blev lång och jag var tvungen att hämta nycklar och fixa och greja. De flesta var trevliga. Förutom Jan Eliasson. Han suckade. Kollade på klockan. Gestikulerade. Himlade. Kö var liksom inte Jan Eliassons grej.
En dag skulle Jan Eliasson köpa rakblad. Gillette Fusion. Såhär såg de ut, med dessa skulle Jan Eliasson raka sitt diplomatskägg innan han skulle fara till Uganda och diplomatisera:
"Kommer dessa att passa min Gillette Mach 3-hyvel?" frågade Jan Eliasson med den där högtravande, respektingivande rösten.
"Jag vet faktiskt inte" sa jag. "Alltså, de KANSKE passar eftersom det är samma märke och så, men jag vill verkligen inte lova nåt"
"Kan jag byta om de inte passar?" frågade Jan Eliasson med den där högtravande, respektingivande rösten.
"Du kan tyvärr inte byta om du öppnat förpackningen" sa jag och tillade "Men då är det förstås svårt att veta om de passar eller inte"
"Jag tar dem" sa Jan Eliasson, med den där högtravande, respektingivande rösten.
"Då blir det hundraförtinie kronor tack" sa jag.
En halvtimme senare rusar Jan Eliasson in på ICA. Ja, han rusar faktiskt. Svettig, illa berörd, kränkt.
"DU DÄR, du sa att dessa skulle passa min hyvel och det GJORDE de inte, de passar INTE!"
"Jag sa att de KANSKE skulle passa men att jag inte var säker" svarade jag
"De passar inte min hyvel! De passar inte!"
"Det var inte bra"
"Jag ska ha pengarna tillbaka!"
"Men du har ju öppnat förpackningen och testat och då går det ju tyvärr inte att byta"
"Det kunde du kanske ha sagt T-I-D-I-G-A-R-E!"
"Men jag sa ju att...."
"Pengarna tillbaka." Jan Eliasson höll upp sin handflata. Han bad inte om detta. Han beordrade.
"Jag kan tyvärr inte ge dig pengarna tillbaka eftersom förpackningen är bruten" sa jag. Lite lätt darr nu.
Jan Eliasson stod med handflatan och väntade på pengarna i säkert tio sekunder. Det är lång tid när man stirrar in i Jan Eliassons ögon. Det var tyst i butiken. Alla följde dramat. Tillslut sänkte han handen men fortsatte att stirra på mig med iskall diplomatblick och jag hann tänka att han förmodligen mördat många terrorister med de där ögonen, sen sulade han paketet på rullbandet, stirrade på mig igen, funderade kanske på om det var läge att mörda mig NU eller om det är dumt eftersom det är mitt på ljusan dan och övervakningskameror överallt och att han istället kanske borde stå och lurpassa utanför lagret när jag stämplar ut för kvällen. Sen gav han mig en lektion i vad god service är och vad dålig service är, och hur pass mycket jag faller inom ramen för riktigt usel service. Och när han tillslut gick muttrade jag "gubbjävel" lite för högt och fick menande blickar från några i kön (som säkert tänkte att sådär beter sig en riktig såsse) och så var det med den saken.
Jan Eliasson dök aldrig mer upp på Moderat-ICA. Och den kvällen gick jag hem och hade en riktig mysafton med varmbad och tända ljus och skit och sen löddrade jag in ansiktet och rakade mig så jävla ren och slät jag bara kunde och sen kastade jag rakbladen i papperskorgen och tänkte aldrig mer på Jan Eliasson. Tills ikväll, då.
