"Jag är social och driven och vill nog påstå att jag är bra på att kommunicera med många olika sorters människor". Sånt brukar jag häva ur mig när jag sitter på arbetsintervju. För jag tycker faktiskt att jag är rätt bra på att smälta in i olika sammanhang. Jag är bra med nördar, till exempel. Jag har bott i studentkorridor i tre år och har sett många nördar komma och gå. Av min nörderfarenhet från just den här korridoren vill jag bara berätta en grej som jag har tänkt lite på: När jag vill vara snäll mot en nörd, frågar jag nörden om något som jag hoppas kan höja dennes självförtroende. För nördarna jag bott med har alla verkat lite introverta. Ofta frågar jag:
- Du spelar Warcraft, va?
Nörden - Ja?
- Jag antar att du är väldigt duktig på det (underförstått; för du är ju så smart och strategisk i ditt tänkande)?
Nörden - Jo, jag är duktig.
- Har du spöat datorn på insane i single game?
Nörden - Ja?
Om du köper nördens frågande svar så följer du upp med:
- Coolt, jag visste inte att det typ fanns NÅGON som klarade det, jag tycker det är skitsvårt.
Varpå nörden svarar: Jaså, haha, du tycker det är svårt.
Det roliga är att nördar alltid vill framhäva sig själva som så jävla intelligenta att de låtsas som om de tycker svåra uppgifter inte är någon bedrift värd att nämna. De låtsas som om de tror att alla klarar såna bedrifter. Till exempel Warcraft level insane, single game. De svarar på din fråga med ett "Ja...?" som om det är så självklart att de klarar det, och som om de tror att alla andra självklart klarar det, att de inte förstår att din fråga tar slut där. Samtidigt gör de sig å andra sidan dumma iochmed att de utger sig för att inte förstå att inte alla klarar det, som om de inte har någon som helst uppfattning om hur resten av världen ser ut. En intelligent människa borde förstå sånt, och det gör nördarna med all säkerhet, men de vill utge sig för att vara ännu intelligentare än vad frågan inbjuder dem att vara, så de kickar upp frågan med ett "Ja...?".
Och sänker sig själva till intelligens 0.
