Min favorit-The Wire-karaktär är förstås Bubbles. Så himla paj av missbruket men otroligt snäll och sårbar och välmenande och underbar. Någonstans i Bubbles finns ett hopp. Ett hopp om en bättre tillvaro, ett bättre liv. Ibland försöker han förverkliga sina hoppfulla drömmar men det går ju ofta helt åt helvete och då vill man ju bara ta sig igenom teveskärmen och svepa in honom i en varm filt, en cashmerefilt kanske, och ge honom en rykande varm kopp kamomill och varma mackor och högläsa Pellefant för honom och grejer. Rå om den där jäveln. Kolla på Den oändliga historien med honom. Spela Monopol och låta honom vinna.
Bubbles är en riktig raring. Påminner mig lite om någon jag var hopplöst förälskad i en gång tiden. Fast hon var tjej. Och vit. Och knarkade inte. Och hade inte HIV. Nej, hon bodde i Djursholm och hade Moonboots om vintrarna.
Ni FATTAR hur ledsen jag blev när han blir brutalt jävla toksöndermeppradmördad av en cornerboy i avsnitt fyra, säsong tre?!
